Jag fyller ut det här utrymmet med en dikt...
Djupt i skogen sus och dus, låg ett ensligt litet hus. Skogvaktaren bodde där, med ende sonen så kär. En dag gick ende sonen bort, för att återvända inom kort. Men det dröjde och det blev natt och ensam ut i stugan den gamle mannen satt. Men plötsligt! En knackning hördes, in trädde tvenne män bärandes på en bår på vilket den ende sonen låg. Den gamle mannen reser sig vacklar och faller omkull, för även han var djävligt full!
(denna dikt skrev inte jag utan min pappa)
