Jag blir ofta bemött i religiösa diskussioner av så kallade "arbiträra" frågor. Exempel: "Jag tror att Gud finns, kan du motbevisa mig?". Det går självklart inte. Det finns många exempel på folk som har gjort parodi på dessa arbiträra frågor, t ex. Bertrand Russell som i sin bok "?Is there a God?" skrev om en kanna som kretsade kring solen mellan jorden och mars i omloppsbana. Kannans existens skulle inte kunna bevisas då våra teleskop inte kan upptäcka den då den är för liten, och att påstå att det finns en kanna ute i rymden är orimligt och grundlöst. Här brukar diskussionen övergå i tjabbel om hur sannolik kannans existens är. Detta är dock inte nödvändigt då en arbiträr fråga är vare sig sann eller falsk.
En arbiträr fråga är helt enkelt ogiltig per definition, då den inte rör varken fakta eller verklighet. Därför kan den inte bevisas vare sig sann eller falsk, eftersom den är varken sann eller falsk. Ett arbiträrt påstående är per definition skilt från bevismöjligheter, det kan inte bevisas.
"Gud" är övernaturlig och står därför i direkt konflikt med verkligeheten(då övernaturligt är något över verkligheten). Identitets lagen, X är X eller B är B säger att det som är måste vara det är. Varje sak är vad den är och kan inte göra mer än vad den kan. X är X, Gud står i konflikt med detta, det gör att Gud ej är förankrad i verkligheten och därför gör det också guds natur arbiträr. Guds existens kan varken bevisas eller motbevisas.
Vad gäller en arbiträr fråga är alltså sådant som bevis irrelevant, men vad gäller andra frågor bör man minnas att den som hävdar något har också bevisbördan, exempel: "Jag tror att solen är den största stjärnan i universum, kan du motbevisa mig?". Man har inte skyldighet att försöka bevisa ett negativ bara ett positiv.
Jag hoppas att jag har gjort klart vad jag tycker om det arbiträra och varför det arbiträra ej är värt uppmärksamhet.
Senast ändrat 2009-04-09 00:02:58 av jello
